IblandJanne

Vänta med att tänka
tills du dör,
vänta med att tänkta
tills du dör,
för annars kan du komma
på och känna, allt de
där vi sa du
skulle lämna..

Evig kärlek existerar inte, existerar ens kärlek?
Jag tror inte det, och om kärlek inte finns, vad går då livet ut på?
Man föds, lär sig en massa saker, har användning av det man har lärt sig, sedan dör man?
Och hur fan ser en vanlig dag ut?
Jo man vaknar, går till jobb/skola, anstränger sig som fan för att vara bra nog, kommer hem, är trött och irriterad, städar/tvättar/lagarmat och allt de andra, sedan går man och lägger sig - för att göra om samma jävla sak igen och igen och igen..
Är det så livet ska vara? Är de det våran tid här på jorden ska gå ut på?
Isånnafall vill jag inte vara med längre!
Man skaffar sig vänner, man kallpratar, men till vilken nytta?
Finns det en mening med det också?

Okej, nu vet jag att jag gör det igen..
Jag tar mina tankar ett steg för långt, men det går liksom inte att få stopp på dem, det går i 180.
Klumpen i magen växer sig större, och just nu vill jag ta en kniv och skära bort den, skära bort allt de onda och fula.
Jag vill somna, och vakna igen om 100 år, och bara leva om mitt liv..
Träffa människor som kanske värderar saker likadant som jag, eller i liknande banor..
Man kan ju alltid drömma, va?
Hur dum är jag inte, jag sitter här och fantiserar om ett liv jag skulle kunna ha, istället för att ta tag i det jag har fått?
Det är bara så att jag inte har orken just nu, om jag tänker efter så var det ganska länge sedan jag hade ork till att göra något överhuvudtaget, iallafall att göra något riktigt bra..
Det kanske är som mamma säger, jag kanske är lat, jag kanske kan bättre om jag anstränger mig.. Det är nog så det är, det vore ju den enklaste lösningen..

Okej, släppa eller kämpa?